.

Att behöva ljuga för att inte våga säga den egentliga sanningen är fel, att överhuvudtaget behöva tänka tanken att komma med osanning bara för att inte våga berätta hur det egentligen är, det är fel. När alla dagar blir detsamma och ingenting känns rätt är det svårt att hålla humöret uppe. Men bara för att man hamnar i skiten behöver man inte ha en god anledning, men om man skyller ifrån sej så är man svag som person. peaceout.

Natten har varit sådär, inte så mycket Sömn och när Jag väl Somnade så Drömmde Jag.. Som vanligt. Inför dagen har Jag inte planerat så mycket,ska nog bara ta det Lugnt och Tänka lite. Jag blir snart galen. - Varför?! peaceout.

Inte mycket sagt och inte mycket gjort. Jag säger emot mej själv hela tiden. Jag säger Ja fast Jag menar Nej, bara för att Inte göra någon Ledsen. Jag vill glömma och förlåta, men det är svårt och kommer att ta lång tid. Bara tanken på att det är ungefär 10 år kvar gör ont. Att veta att det inte kommer ta fortare känns åt helvete. Jag kan inte Skriva eller ringa, Jag är helt utan kontroll. Klockan är mycket och Jag borde egentligen Sova, men väl när Jag Somnar så Drömmer Jag. Drömmer om det Jag helst vill Glömma. Tiden Läker ingenting, Det Har Gått Flera År. Och för varje dag som går tänker Jag bara mer och mer på vad som har hänt. - Hur ska Jag få bort detta? Samma fråga har Jag ställt i flera år och har fortfarande inget svar på. peaceout.

..in my head.
Att glömma och förlåta, det kan vara jävligt svårt ibland. Att älska en person så mycket så att det känns som att man hatar den är ännu svårare. Att säga att man hatar en person tycker Jag allt fler och fler säger idag, men att säga att man älskar någon verkar vara mycket svårare har Jag märkt. Att dömma, dissa, misstro och smutskasta andra människor verkar vara lättare än att tro på en person, tycka om och ge personen en chans, och att uppmuntra andra. Om man sviker så dömer man, Om man dömer så sviker man. Förklara, försvara och försöka förlåta finns alltid där i tankarna någonstanns. Att vara nära någon som är frihetsberövad, så pass länge, känns både jobbigt och konstigt. Ibland tror man seriöst att det hela är ett skämt, att man snart ska Vakna Upp och inse att det hela har varit en dröm, eller att det där samtalet ska komma att det hela bara varit på skoj. Tankarna finns alltid där. Trots att man vet att det inte är någon dröm så försöker man glömma. Eller rättare sagt, Glömma, förlåta, och förstå. Ett liv i fängelset, 5x5 kvadratmeter mer exakt, inlåst i en cell en viss tid varje kväll, ökar inte chanserna till ett bättre liv när han kommer ut. Tvärtom. Ett liv i fängelset ger honom mer bitterhet och vrede, fler kriminella kontakter, fler "fel" slags människor och kompisar. - Men hellre en dålig kompis än ingen alls, ensam skulle han aldrig klara sej, inte där. ♣Pokerspelet.♥ Pengar på kåken är alltid bra att ha, men Med fel spelare och med fel insatser kan han få näsbenet knäckt, armen ur led eller komma lidrigt undan med bara ett blåöga och ett spräckt ögonbryn. Fängelselivet kommer att ge Honom svårare att få en normal socialanpassning senare i Livet, Livet utanför murarna, utanför gallret och utanför de tunga metalldörrarna som låses varje kväll vid en viss tid. peaceout.

..with me right now.
Vi börjar om från början, en nystart på bloggen, ny design, nya tankar. Allting har förändrats på kort tid och under en längre tid skrev Jag ingenting alls. Det ska det bli ändring på..
Jag tror ni har hört det alldeles för många gånger. Jag som så många andra känner någon som hamnat i fängelse. Inget märkvärdigt egentligen, det är så vi lever idag, hälften av sammhället är busar, lever i den undre världen eller kanske pundar, men ibland går det snett och en del åker dit, hamnar i rättegång, slinter med tungan eller kanske till och med åker dit för mened. Och därefter får leva bakom murarna, leva bevakat tjugofyra timmar om dygnet, bli inlåst en viss tid, eller kanske sitta inlåst i isoleringscell hela dagarna, fast bakom lås och bom. Fråga mej inte varför dom Jag känner hamnat där, eller varför Jag skriver om det. Inte nu, inte sen. Jag lovar att om ni följer min blogg så kommer ni få reda på allt ni behöver veta om det, för eller senare. Jag ska kanske "presentera" mej själv, så ni har ett hum om vem Jag egentligen är för någon. - Jag är.. en 15 årig brud som bor tillsammans med Min Mamma,Pappa och Syrra, en bit utanför Stan. Har det oftast väldigt bra Hemma, lite bråk ibland, - men vilken Familj bråkar inte då och då? Jag har haft ganska mycket problem med skolan, inte med betygen eller ämnena, dom klarar Jag utmärkt. Men om man säger såhär; Jag lärde mej att ta stryk, ge stryk och va blyg. Jag är inte en sån som tar skit utan att ge tillbaka, men det farliga är att när Jag ger tillbaka kan det bli tio gånger värre för den som gjorde något ifrån början. I början försökte Jag bara skita i allt och låtsas som ingenting, var "blyg," försökte att inte få mer uppmärksamhet än vad Jag redan fick. Ni vet själv hur det kan vara. Men efter några år spårade det hela ur och det blev ett riktigt slagsmål, Jag förstog att Jag inte kunde fortsätta hålla masken och bara skita i allt. Allt Jag tänkte på var Hämnd. För övrigt är Jag en ganska så glad och positiv tjej, Jag försöker se det mesta från den ljusa sidan, trots att det kan se riktigt mörkt ut ibland. Jag gillar att hålla på med musik (både spela gitarr, skriva låtar, sjunga och rappa.), och är snart påväg att spela in några låtar. Vissa säger att rapp är ingen musik, vissa säger att man pratar fort, - prova på själva och se hur svårt det är att bli duktig och få ett riktigt flow som håller. Btw så är Klockan är snart fem på morgonen, och bli inte förvånad att Jag är vaken nu, Jag Sover inte alls på nätterna längre. Så fort Jag stänger Ögonen och försöker Blunda så hör Jag det, - skrik och röster. Och då Jag väl Somnar, - Fucking nightmares. Skrik, slag, ord och nycklar till låsen som slängs. peaceout.