.

..in my head.
Att glömma och förlåta, det kan vara jävligt svårt ibland. Att älska en person så mycket så att det känns som att man hatar den är ännu svårare. Att säga att man hatar en person tycker Jag allt fler och fler säger idag, men att säga att man älskar någon verkar vara mycket svårare har Jag märkt. Att dömma, dissa, misstro och smutskasta andra människor verkar vara lättare än att tro på en person, tycka om och ge personen en chans, och att uppmuntra andra. Om man sviker så dömer man, Om man dömer så sviker man. Förklara, försvara och försöka förlåta finns alltid där i tankarna någonstanns. Att vara nära någon som är frihetsberövad, så pass länge, känns både jobbigt och konstigt. Ibland tror man seriöst att det hela är ett skämt, att man snart ska Vakna Upp och inse att det hela har varit en dröm, eller att det där samtalet ska komma att det hela bara varit på skoj. Tankarna finns alltid där. Trots att man vet att det inte är någon dröm så försöker man glömma. Eller rättare sagt, Glömma, förlåta, och förstå. Ett liv i fängelset, 5x5 kvadratmeter mer exakt, inlåst i en cell en viss tid varje kväll, ökar inte chanserna till ett bättre liv när han kommer ut. Tvärtom. Ett liv i fängelset ger honom mer bitterhet och vrede, fler kriminella kontakter, fler "fel" slags människor och kompisar. - Men hellre en dålig kompis än ingen alls, ensam skulle han aldrig klara sej, inte där. ♣Pokerspelet.♥ Pengar på kåken är alltid bra att ha, men Med fel spelare och med fel insatser kan han få näsbenet knäckt, armen ur led eller komma lidrigt undan med bara ett blåöga och ett spräckt ögonbryn. Fängelselivet kommer att ge Honom svårare att få en normal socialanpassning senare i Livet, Livet utanför murarna, utanför gallret och utanför de tunga metalldörrarna som låses varje kväll vid en viss tid. peaceout.